SPARANDE: FLYKT FRÅN KORTA RÄNTEFONDER NOG PÅ VÄG AVTA – EKONOM

STOCKHOLM (Direkt) I en miljö av minusränta är det i princip omöjligt för korta räntefonder att skapa positiv avkastning och i år ligger samtliga svenska så kallade penningmarknadsfonder hittills på minus. Efter flera år av stora utflöden bedömer Swedbanks privatekonom Arturo Arques dock att den starka trenden framöver kommer att ebba ut.

Anledningen till att Arturo Arques tror att utflödena från korta räntefonder kommer minska är bland annat oro för räntehöjningar från sparare som har placeringar i långa räntefonder. Vid ränteuppgång faller långa räntefonder i värde, då de ingående obligationernas utdelningskuponger blir mindre attraktiva för investerare.
 
Arturo Arques tror att placerare i viss mån kommer att förekomma räntehöjningar innan de sker och växla över från långa till korta räntefonder. Den andra anledningen till att flykten från korta räntefonder kan upphöra är enligt Arturo Arques en faktisk räntehöjning. Swedbank bedömer att Riksbankens första höjning av reporäntan kommer i juli nästa år. Detta är i linje med Riksbankens prognos, där halvårsskiftet har nämnts som en möjlig tidpunkt.
 
Arturo Arques menar å ena sidan att det vad gäller möjlighet till avkastning för närvarande är svårt att hitta starka incitament för investering i en kort räntefond. Å andra sidan kan en kort räntefond i vissa fall vara det minst dåliga alternativet.
 
“Som rationell investerare har du ibland inga bättre alternativ. I vissa fall så som i tjänstepension och PPM finns helt enkelt inte möjlighet att undvika räntefonder, om man inte vill vara 100 procent exponerad mot aktiemarknaden”, säger Arturo Arques till Direkt.
 
Han fortsätter med att framlägga ett resonemang till att svenskarna idag har rekordmycket pengar placerat på sparkonton: För att undvika räntefonder som har svårt att prestera en positiv avkastning har sparare maximerat sin aktieandel i pensionssparandet. Och för att balansera den höga aktieexponeringen har många placerat en stor andel av sitt övriga sparkapital på sparkonton. Ett sådant agerande är enligt Arturo Arques helt rationellt, särskilt då aktiefonder i regel är rabatterade i tjänstepensioner och PPM.
 
Att korta räntefonder inte varit någon lönsam placering de senaste åren är något som mycket riktigt har uppmärksammats av spararna. Med start i andra kvartalet 2014 inleddes en brant minskning av svenskarnas direktsparande i korta räntefonder. Fondförmögenheten för de svenska hushållens direktsparande i denna kategori minskade från 86 miljarder kronor vid utgången av första kvartalet 2014, till 52 miljarder vid utgången av tredje kvartalet 2017. Denna trend sammanfaller med Riksbankens penningpolitiska agerande och det kraftigaste utflödet från korta räntefonder skedde under det första kvartalet 2015. Under detta kvartal valde Riksbanken att för första gången någonsin sänka reporäntan till under noll, minus 0,10 procent. Sedan första kvartalet 2014 har svenskarna nettosålt korta räntefonder varje enskilt kvartal.
 
NettosparandeKälla: Fondbolagens förening
 
 
Ett problem Arturo Arques ser är att många sparare inte vill acceptera att den förväntade avkastningen blir lägre i en miljö av minusränta. Istället har många investerare ökat sin risk och köpt mer aktier för att kunna bibehålla sitt avkastningskrav. Arturo Arques exemplifierar hur det kan se ut om man endast utgår från ett avkastningskrav och bortser från risknivå: En sparare har ett avkastningskrav på 6 procent, samtidigt som den förväntade avkastningen långsiktigt för aktier och räntor är 8 respektive 4 procent. För att nå sitt avkastningskrav behöver spararen således placera hälften i aktier och hälften i räntor. Om den förväntade avkastningen för räntor istället för 4 faller till 1 procent kommer spararen behöva placera drygt 70 procent av pengarna i aktier, för att nå sitt avkastningskrav.
 
“En stor risk är att kunderna i sin iver att bibehålla den goda avkastningen känner sig tvungna att höja sin aktieandel och därmed sin risknivå. Det kan bli rätt surt för många i händelse av att börsen faller”, säger Arturo Arques.
 
Vad Arturo Arques menar att spararen bör göra är att sänka sitt avkastningskrav i takt med att verkligheten ser annorlunda ut och vara konsekvent. Ett lämpligt avkastningskrav kan i dagsläget vara omkring 4,5 procent. Det är enligt Arturo Arques viktigt att regelbundet se över sin andel aktier/räntor i portföljen och efter hand justera så att detta stämmer överens med riskviljan. Har aktiernas andel efter börsuppgång kommit att överskrida den valda risknivån minskar man andelen. Och tvärtom, har aktieandelen minskat till följd av nedgång ökar man andelen, då risknivån i portföljen blivit för låg.
 
Arturo Arques generella råd till sparare är att aldrig göra avsteg från den planerade risknivån, även om denna givetvis kan förändras beroende på var i livet man befinner sig. Om riskviljan motsvarar 50 procent aktier och 50 procent räntor och inte har förändrats, då ska man ha den allokeringen oavsett ränteläge och förväntad avkastningsnivå. Detta är enligt Arturo Arques en bra tumregel för att undvika att köpa dyrt vid börstoppar och sälja billigt vid större nedgångar – att ta reda på sin risknivå och agera konsekvent utefter den.
 
“Det kommer i praktiken innebära att du säljer efter att börsen har gått upp och köper efter att den har gått ned. Inte för att du har en kristallkula, utan för att du har använt dig av två parametrar – din riskvilja och den rådande risken i din portfölj”, avslutar Arturo Arques.