KI: LÖNEAVTAL HJÄLPER INTE RIKSBANKEN ELLER ARBETSKRAFTSBRIST

STOCKHOLM (Direkt) Nuvarande form för det normerande industriavtalet, som ger löneökningar på 6,5 procent på tre år, hjälper inte Riksbanken att få upp inflationen till målet på 2 procent och gynnar inte heller relativlöneförändringar med högre löneökningar i bristyrken i inhemsk tjänstesektor.
Det säger Åsa Olli Segendorf, chef för Konjunkturinstitutets enhet för arbetsmarknad och prisbildning, till Nyhetsbyrån Direkt.

“Avtalen hjälper inte Riksbanken att få upp inflationen till 2 procent och gynnar inte heller relativlöneförändringar som kan behövas , så att utbudet av arbetskraft mer riktas mot branscher med brist. Inhemska branscher som behöver anställa hålls tillbaka lite grann”, säger hon.

Liksom många andra bedömare ser KI svårigheter för Riksbanken att få upp inflationen till 2 procent med nuvarande löneavtal.

“Vi tycker att det är viktigt med en hög trovärdighet för Riksbankens inflationsmål, annars blir det svårt att förhandla om priser och löner. Därför är det bra med en stabil lönebildning. Just nu hjälper dock löneavtalen inte Riksbanken att nå målet fullt ut”, säger hon.

I normala fall är låga löneökningar bra för sysselsättningen, bland annat eftersom Riksbanken då kan bedriva en mer expansiv penningpolitik. Men i dagens läge, med minusränta och stora tillgångsköp, är Riksbankens möjligheter att belöna låga löneavtal begränsade.

Mekanismen finns dock fortsatt där, i april utökade Riksbanken statsobligationsköpen och sköt kommande räntehöjningar längre in i framtiden med en ganska tydlig hänvisning till att de löneavtal som slutits talar för en långsammare inflationsuppgång.

“Men frågan är hur effektivt det är med 15 miljarder kronor i utökade statsobligationsköp. Det är inte säkert att låga löneökningar leder till högre sysselsättning i ekonomin totalt sett nu. Det finns risker med både för låga och för höga löneökningar när Riksbankens möjligheter att bemöta lönebildningen är begränsade”, säger Åsa Olli Segendorf.

Ett annat problem som Konjunkturinstitutet ser med lönebildningen är att den inte gynnar relativlöneförändringar som kan få arbetsutbudet att riktas mer mot inhemska bristsektorer.

“Lönerna i offentlig sektor, inte minst bristyrken, skulle sannolikt varit högre och även skatterna, men det är samtidigt vad medborgarna efterfrågar och vill ha”, säger Åsa Olli Segendorf.

Hon påpekar att Konjunkturinstitutets uppdrag är att se till hela samhällsekonomin och inte en enskild sektor. Svensk exportindustri skulle kunna förlora på högre löneökningar, men det skulle alltså kunna finnas andra samhällsekonomiska vinster.

“Vi lägger inte oss i hur lönerna förhandlas, men vi kan belysa för- och nackdelar med olika former. En fördel med industriavtalet är att det har en hög trovärdighet”, säger hon.

 

Johan Bahlenberg +46 8 5191 7935

Nyhetsbyrån Direkt